#RomeoAndJuliet
TeamAntonio
Dance Break
5
Jag är lat… men palla va det!
Som vissa av er märkt så har jag inte uppdaterat bloggen på ett tag. Anledningen är väl att jag inte haft inspiration nog att skriva något… tyvärr!! Men NU………………… Har jag fortfarande inte funnit någon inspiration.
Dock gillar jag inte när folk har det som ursäkt till att inte göra något, och ett citat (som jag gillar och alltid har i bakhuvet) från en av medlemmarna i bandet KISS är:
‘Jag har ingen Inspiration’ är den lates ord för ‘Jag orkar inte’!
Om man tänker efter så har han HELT rätt!! Och som ”mot-citat” kan man ta företaget NIKE’s slogan:
‘Just DO it’
Som NIKE’s slogan säger försöker jag tänka så ofta som möjligt (JUST DO IT). Men det är svårt att tänka så när man måste skriva en låt, spela in musik, öva inför framträdanden eller skriva stora uppsatser i skolan. Då blir man helt plötsligt lite lat och säger att man inte har inspiration, när man i själva verket bara ska göra DET!!
Eller hur? Och visst är det intressant att jag genom att ”inte haft inspiration”, nu ”BARA GJORT DET”!!
haha
/TeamAntonio
”Hey, What time is …?”
Jag har inte ‘TID’ för läxor…
”Det finns 365 dagar om året för att göra läxor i. Om man tar bort alla söndagar, blir det 313 dagar kvar, och så finns det ca. 50 dagar när vädret är för varmt för att göra läxor, då är det 263 dagar. Och såklart så sover vi minst 8 timmar varje dag, vilket motsvarar 122 dagar per år. Då finns det 141 dagar kvar. Och varje dag använder vi minst en timme på oss själva, det är det 15 dagar på… ett år, ………………………dvs. att det finns 126 dagar kvar.
Vi ska också äta och dricka, det tar ca 2 timmar per dag, vilket är 30 dagar totalt. Nu har vi bara 96 dagar kvar. Och för att utvecklas måste man gå ut och röra på sig 2 timmar per dag och 2 timmar att köpa nya kläder (vi växer ju), och det tillsammans tar… 92 dagar. Alltså har vi 4 dagar kvar. Och efter som vi är människor vi är nog sjuka minst 3 dagar per år. 1 dag kvar!
- OJ, just det, jag har ju födelsedag också. Jag har inte tid att gör läxor!!
Kopiera och sätt på ett inlägg om du inte heller har ‘tid’ att göra läxor”!!
IDOL 2011!!
Igår tittade jag såklart på sista delen av kvalet i IDOL, för att se vilka som blir top 11 i IDOL 2011. Ska jag va ärlig så tycker jag att juryn träffade rätt, och att svenska folket röstade rätt också! Top 11 är riktigt grymma musiker, hoppas verkligen det går bra för alla!
Några av er kanske undrar om jag saknar och önskar att jag fortfarande var med i IDOL? Men nu när jag nu tittar på IDOL 2011, ska jag va HELT ärlig… Jag saknar det INTE ALLS…
Visst, jag saknar att stå på scen och att uppträda, men inte med IDOL-loggan bakom mig. Inget emot IDOL, det var en rolig period av mitt liv och jag har mkt att tacka IDOL för, men jag tyckte inte om pressen man fick utstå. Den var inte kul alls. Istället för att tänka vad kul allt var, och att man hade chansen att bli artist, så började man bara tänka på tävlingen. Man tänkte mer på hur hårt konkuransen var eller vad juryn skulle tycka etc… Och det är inte bra. För den enda man egentligen ska tävla med är sig själv!!
Så ifall ni undrade om jag var ledsen eller så för att jag fick åka ut, så är svaret nej!
Men tack vare IDOL insåg jag också att jag ville verkligen stå på scen och jag tänker ALDRIG ge upp på musiken.
I idol insåg jag även att man kan om man vill. När jag gick in första gången och träffade juryn hade jag JÄTTEKUL:)
Jag gjorde min grej och hade roligt, men dessto längre in i tävlingen jag kom, dessto starkare blev pressen. Det handlade mer om TV och man tänkte mer, som sagt, på tävlingen än varför jag EGENTLIGEN sökte…
Jag sökte för att jag vill jobba med musik 
Men jag glömde det. Och det är INTE bra. För om man börjar göra saker, som man egentligen inte vill göra så mår man inte bra. Ni vet själva skillnaden när man ska plugga inför ett prov från ett ämne man gillar/ resp. inte gillar. Visst är det skillnad? Det är 100 gngr. lättare att plugga inför ämnet man gillar. På samma sätt var det för mig innan idol, det var mkt lättare att gå upp på scenen och leverera (som jag gjorde i min första audition), men sen när jag gjorde något jag EGENTLIGEN inte ville göra, så föll jag pladask…
Så mitt råd till alla som läser detta är:
Om ni har en dröm så glöm ALDRIG varför du vill att den ska uppfyllas. Försök inte med genvägar, för de finns egentligen inga. Det handlar i grund o botten om att jobba HÅRT. Så det är vad jag kommer göra nu iallafall, och det är vad ni också borde göra. Oavsett hur gammal du är eller hur svårt du tror det kommer att bli. Tro mig, det är värt det. Men som sagt, var verkligen 100% säker på vad du vill, för är du det minsta tveksam, så kommer du inte ha kul i längden 
Det var allt för detta inlägget.
TeamAntonio
Ögonbrynen ^.^
Ett: Jag föddes med mina ögonbryn.
Två: Det betyder att jag inte har gjort något för att de ska vara som de är!
Tre: Fattar ni? 
Efter IDOL blev jag nog mest känd för killen som ”fria” till laila, och efter det: ”Killen-med-ögonbrynen”. Jag vet att många tycker de är konstiga, och visst, om du aldrig sett någon med sådana ögonbryn tidigare så kanske det är lite konstigt. Grejjen är bara den att att folk tror att jag kommer bli ledsen när de säger saker som: ”vad är det för fel på dina ögonbryn” eller ”fucked up ögonbryn”… Men NEJ, jag fick som liten stå ut med att folk alltid sa att jag såg ut som ”kines, dinosaurie, vampyr, arg, konstig, elak disney-karaktär…..”. Ja, det mesta fick jag helt enkelt höra. Då gjorde det lite ont ja, men jag insåg rätt snabbt att mina ögonbryn egentligen var rätt bra när man ville ragga på tjejer;).
Tjejen går fram till mig, frågar vad jag gjort med ögonbrynen, jag låter henne försöka få ner dem, sen när hon fått bevis på att det inte går kan jag reta henne lite för det och då tycker hon jag är charmig… och så börjar det
HAHA!!
Nää, men seriöst nu, så är det. Bara att acceptera, och jag LOVAR att om jag skulle ändra på dem nu skulle det se ännu konstigare ut. Mina ögonbryn är en stor del av min identitet. Jag är inte ANTONIO DIVKOVIC om jag skulle ändra på dem. Detta borde alla förstå. Man ska ALDRIG ändra på sig själv bara för att någon stör sig på DIG. Haters kommer ALLTID att finnas, de fanns innan IDOL och såklart efter IDOL. Och ALLA har vi haters! Det värsta är när ens närmsta vän är hater, för det är väldigt ofta så. Jag hade en vän som var väldig snäll mot mig i början av vår vänskap, och så länge jag inte var bättre än honom så var han supersnäll. Men såfort jag började ta plats, fick bättre på prov och vågade mer så började han trycka ner mig. Säga saker som inte var tillräckligt elaka så jag kunde bli sur, men tillräckligt elaka så att jag tog åt mig. Sådana människor ska man försöka få bort ur sitt liv för de är bara negativ energi som snor din positiva energi
———————————————
Anledningen till att jag sökte till IDOL är inte bara för att nå min dröm, men även för att påverka och hjälpa andra. Jag vill göra en förändring. Jag gillar inte artister eller bloggare som skriver om typ ingenting alls. Jag kan inte göra det. Jag är mer än bara kläder, fikor och egobilder. Så ni kommer säkert få läsa lite mer inlägg om större ämnen som ni säkert känner igen er i, hoppas ni gillar och uppskattar det 
”Kill’em with LOVE”
TeamAntonio:)
En liten stor grej ändå ;)
När jag var liten började jag på kör. På första lektionen startade allt bra. Jag hade roligt, stod längst fram (ofc.) och sjöng för full röst. Helt plötsligt säger min lärare: ”Antonio, kan du ställa dig längst bak, du sjunger jättedåligt”. Min glada mun och fulla röst blev istället en förvirrad och låg röst… Jag blev lite ledsen, ställde mig längst bak och fick säkert nån tår i ögat…
Tiden gick och jag GAV INTE UPP. Jag ville bli artist. Jag kämpade. Jag ställde upp i alla sångtävlingar i skolan, började i en kör till, övade hemma, immiterade stora artister etc…..
Nu, år 2011, säkert 6-7 år efter den händelsen sökte jag till IDOL 2011. Jag klarade första steget, sen andra, sen tredje och sen på fjärde så f
örlorade jag precis på målsnöret
Jag kom TOP 30, av 13.000 sökande i hela Sverige. För bara några år sedan sjöng jag tydligen jättedåligt, men ändå så kom jag till top 30 i IDOL 2011.
Jag har dock fortfarande MYCKET kvar att jobba på och utveckla min röst på, men ändå så har jag börjat rätt bra…
Det jag vill säga är att man aldrig får ge upp. Folk kommer alltid försöka hitta fel i dig, och desto mer du lyckas desto fler fel kommer de att hitta. Men den lilla stora grejen är att man måste ta deras negativa ord, lägga dem åt sidan, le STORT och bara köra sitt race Det är ett vinnande koncept, tro mig!!
Detta är min lilla historia och mitt lilla tips!
Lycka till!
TeamAntonio
How to Love
New Day!!
”It’s a NEW Dawn, It’s a NEW Day, It’s a NEW LIFE”
haha.
Iallafall, igår åkte jag ut ur idol, vilket när jag nu tänker efter är rätt skönt Idol var OTROLIGT roligt, men det var jobbigt, och desto längre man kommer i tävlingen desto mer press blir det! Som 16åring behöver jag inte den pressen än tycker jag
Kom ihåg det, ta det lugnt, chilla. Njut av livet
Ciao, vi hörs sen igen
TACK :)
TACK, jag uppskattar verkligen all support som ni gett mig under den här tiden Tack för alla mail och fina ord. Var inte oroliga, jag kommer såklart att fortsätta med musiken
STAY UPPDATED HÄÄÄÄR, man vet aldrig vad framtiden håller…
Fortsätt bara som ni gör, så kanske jag överraskar jag er nog om ett tag
TACK.
/Team-Antonio